British Pre-Raphaelite Painter, 1833-1898 English painter and decorative artist. He was the leading figure in the second phase of the Pre-Raphaelite movement. His paintings of subjects from medieval legend and Classical mythology and his designs for stained glass, tapestry and many other media played an important part in the Aesthetic Movement and the history of international Symbolism.  Related Paintings of Sir Edward Coley Burne-Jones :. | King Cophetua and the Beggar (nn03) | Saint George and the Dragon | Princess Sabra | The Baleful Head (mk28) | Green Summer (mk46) |
Related Artists:
Cristobal Rojas
Cristobal Rojas (Cua, Miranda, 15 December 1857 e Caracas, 8 November 1890) was one of the most important and high-profile Venezuelan painters of the 19th century. Rojas's styles varied considerably throughout his life, and he displayed talents in painting that ranged primarily for dramatic effect, to works done in the Impressionist style. Cristebal Rojas Poleo was born in the city of Cea in the Valles del Tuy to parents who worked in the medical profession. Part of his childhood occurred during the middle of the federal war (1859 - 1863) and Cea was particularly affected by the events of the war. He initiated studies under his grandfather, Jose Luis Rojas, who taught him how to draw and motivated him to improve. At 13 years old, his father died and he was forced to begin work in a tobacco factory in Cea to help support his family. In 1878, an earthquake devastated the Valles del Tuy region, and the Rojas faced poverty. As a result he moved to Caracas where he continued his painting studies, despite again having to work in the tobacco industry to support his mother and family. In Caracas he attended classes by Jose Manuel Mauco at the Universidad Central de Venezuela. Between 1880 and 1882, he developed a keen interest in oils and displayed a primitive technique that would prevail in his later paintings such as Ruinas de Cea despues del Terremoto and Ruinas del templo de la Merced. During this time he became acquainted with the painter Antonio Herrera Toro, also coming under contract as Toro's assistant to paint Caracas Cathedral.
Charles Jacque
(23 May 1813 - 7 May 1894) was a French painter of animals (animalier) and engraver who was, with Jean-François Millet, part of the Barbizon School. He first learned to engrave maps when he spent seven years in the French Army. Fleeing the Cholera epidemics that besieged Paris in the mid-nineteenth century, Charles Jacque relocated to Barbizon in 1849 with Millet. There, he painted rustic or pastoral subject matter: shepherds, flocks of sheep, pigs, and scenes of farm life. In addition to painting, Jacque was also famous for his etchings and engravings. He, along with Felix Bracquemond and Felix Buhot, is credited with the nineteenth-century revival of seventeenth-century techniques. He began his career as an engraver around 1841 by publishing a series of etchings with Louis Marvy. He followed this work with a serious of engravings based on the works of Adriaen van Ostade, after which he began to create original engravings / artworks. Charles Baudelaire said of him, "Mr. Jacque new reputation will continue to grow always, we hope. His etchings are very bold and his subject matter is well conceived. All that Mr. Jacque does on copper is filled with a freedom and a frankness which reminds one of the Old Masters.
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.